2011/04/17

NÅDATIDEN, ETT ÅR ELLER HUNDRA DAGAR?


Juholt får enligt en klarsynt förstå-sig-påare i SvD ett år på sig att vända sosseriets Golgata-vandring i opinionsundersökningarna. Visst finns det andra partier som också krisar, de inte fullt så stora kompisarna i Alliansen till exempel, Centern balanserar på 4% spärren samtidigt som KD leker limbo med samma gräns när man gång på gång lyckas ta sig under densamma med snäv marginal. Men varken Maud eller Göran är nya i sina roller som partiledare, ingen av dom har fått spaltkilometer med media och den uppmärksamhet som Håkan Juholt har fått efter att nödlösningen och kompromisskandidaten klubbades igenom för några veckor sedan. Ingen av Maud eller Göran kan dra fördel av att kännas ny, fräsch och spännande som nykomling, sådant som Håkan Juholt borde ha lyckats med...

Det fria fallet för socialdemokratin i opinionsundersökningarna har förvisso stannat upp, men vad var annars att vänta efter en vinter som borde ha gett varenda fullblods-sosse samma hårfärg som Mäster Håkan? Det har varit en vinter utan ledare, utan politisk färdriktning där den djupaste av de djupa politiska kriserna i det här landet öppnade upp sig för en häpen allmänhet som funderade på hur ett gammalt statsbärande parti kunde raseras så fort. När då ledaren är på plats, och när förnyelsen byts mot budskapet att backa bandet så är det naturligt att man får lite luft under vingarna. Håkan Juholt glidflyger med sitt parti, men han får det inte att lyfta.

Ett år talas det om att Håkan Juholt har på sig att bli den där räddaren i nöden, men några av de mest drivna bloggande sosse-nätrötterna har bara gett honom hundra dagar innan de kommer att börja bli sådär jobbigt kritiska som de var innan Juholt blev Håkan med partiet. Han måste leverera, han måste falla "Rörelsen" på läppen och då inte nebart för att han är folklig, rolig och gillar Elvis Presley. Socialdemokratin har köpt sig lite tid med Håkan Juholt, den bästa svenska partiledaren på one-liners men inte på så mycket mer. Den dagen kommer då den nu bortglömda krisen kommer åter och när Juholts oförmåga att välja rätt folk runtomkring sig kommer att få genomslag bland ett folk som kräver mer än skämt och politiska floskler för att falla till föga.

Om Mona Sahlin, Thomas Östros, Sven-Erik Österberg, Ibrahim Baylan med flera var ett b-lag om man jämför med gamla allstar-lag i Rörelsen så leder Juholt i bästa fall ett Korpen-gäng. Det är den politiska fallfrukten i ett parti som tidigare ägde svensk politik. Det är ett lagbygge där den ekonomiskpolitiska talespersonen Waidelich ser ut att skita på sig så fort han ställs i en debatt eller där den gruppledaren är så transparent att hon vilken dag som helst kan få huvudrollen i någon genuskorrekt uppföljare av Osynliga mannen...

Jag räknar ner dagarna till den där hundrade dagen då Juholts illusoriska framgångar skall resultera i lite ärlighet från det bloggande fotfolket. Jag längtar efter den 29 juni då Juholt har haft 100 dagar på sig att dupera sitt parti att han är rätt man för att leda partiet rätt, med sina floskler, med sina one-liners och sitt vurmande för backande band och återskapade monopol. De människor som idag tycker att Håkan Juholt är räddningen kommer den 29 juni att bli tvungna att bekänna färg, och erkänna sina misstag eller få fortsätta att leva i vanföreställningen att även en nödlösning och en kompromisskandidat bara måste vara bäst för att han är folklig, rolig, har mustasch och gillar Elvis Presley.

Han fick ingen smekmånad Juholt, väljarna och folket ser nämligen det som sossarna vägrar att se i detta nu - att han inte kommer att räcka till, att han inte är intresserad av förnyelse och där det enda spännande med honom är att han var okänd innan Berit Andnor trollade fram honom ur den röda hatten. Vi andra, vi som inte är sosse-cykloper, förstår varför han aldrig blev statsråd, varför han var okänd utanför Oskarshamn och angränsande kommuner och varför han kommer att göra sin företrädare till den där saknade ledaren som man slarvade bort efter ett tjuv- och rackarspel som hade Håkan Juholt som en av de främsta spelarna.

Länkar: SvD
Bloggar:

1 kommentar:

Anonym sa...

Absolut!
Junihalt, sen var det stopp.
Medborgare inser att sossesplattret är en hajattack som färgar det blåa badvattnet rött.

vem vill bada där? vem vill sola där? vem vill resa till en sådan plats?

MVH
Henry Winston VIII