Inte ens för en officer och gentleman är kärleklivet alltid en dans på rosor...…är en titel som tagen ur mångas erfarenheter från de lägre skolstegen i Försvarsmakten, nämligen hur man inte ska göra. Om sanningen ska fram är det tyvärr så att på Försvarsmaktens lägre skolor som utbildar upp till kaptens nivå är ofta lärarnas största meriter att de vill bo i detta område och att de inte platsar i topplaget på hemmaförbandet. Sålunda skickas de i exil som lärare för yngre officerare. (När man kommer till Försvarshögskolan är saken helt annan och utbildningen är mycket uppskattad för de duktiga föreläsarna)
Nåväl, att försöka ragga på krogen med ordergivning är inte något jag skulle rekommendera någon, vare sig personen är militär eller civil. För att ett ragg ska lyckas, bör det vara mer subtilt, och mer av det vi militärer kallar indirekt metod. Den indirekta metoden är en väsentlig beståndsdel i den militära strategin i väst. Kort kan man säga att den går ut på att identifiera motståndarens (i det här fallet tilltänkt ragg) tyngdpunkter och försöka påverka dem på ett indirekt sätt. För att bli riktigt tråkigt militäriskt så visste vi alltid att vi aldrig skulle kunna stoppa Ivan frontalt vid ett anfall i övre Norrland. Hans stridsfordon skulle vara antalsöverlägsna och ha god terrängkörningsförmåga. Däremot skulle han vara mycket beroende av sitt underhåll i form av drivmedel och med tanke på hur många vägar som går från finska gränsen och västerut från kusten till Treriksröset, var planen att med jägarförband påverka hans helt vägbundna underhåll genom eldöverfall och vägbankssprängningar. Ingen soppa = stillastående stridsvagnar. Målet var självklart att bryta fiendens anfallskraft och få honom att inse att de kostade mer än det smakade.
Indirekt metod bygger självklart på god underrättelsetjänst, precis som alla annan militär verksamhet. I fråga om raggning måste man helt enkelt veta en del om personen man är ute efter för att lyckas bra. Vad är han/hon svag för? Vad faller han/hon för? När man kommit underfund med detta, tyngdpunkten, måste man identifiera de avgörande punkterna för att påverka raggets tyngdpunkt. De avgörande punkterna är i exemplet i Ivan, bl a hans underhåll. Hos ragget är en av de svaga punkterna förmodligen det första intrycket. Se till att lyckas med en bra entré (således är måttliga mängder alkohol definitivt att föredra). Observera, det är INTE en bra indirekt metod att fokusera ansträngningarna på raggets bästa kompis. Nästa avgörande punkt kommer att bli kontakten, oavsett om den tas på avstånd med ögonkast eller med konversation.
Förr eller senare blir det således dags för det enda elementet av rak ordergivning bland de avgörande punkterna. A och O i lyckade operationer är, som det uttrycks i bl a Arméreglemente 2, att ta och behålla initiativet och här avses en svängom på dansgolvet (såvida inte ragget är helt ointresserad av dans). Istället för att bjuda upp är det lämpligare att med en fast yta, som kan dölja oceaner av osäkerhet, förklara att det är dags för dans. ”Ge drinken till MM, vi ska dansa!”, eller något i den stilen.
En eller flera ytterligare avgörande punkter kommer också att dyka upp innan man lyckats slå ut den valda tyngdpunkten och då är segern i hamn (och ragget i famn). Därefter kommer inte så mycket ordergivning att behövas.
En annan viktig sak i sammanhanget är stridsekonomi, att hushålla med sina resurser. Märker man att man håller på att köra fast och nå sin kulminationspunkt (punkten där all anfallskraft ebbat ut) är det en bättre idé att avbryta och slicka såren, istället för att fortsätta som en självmordsbombare.
Slutsats: För att segra i raggningen krävs god underrättelsetjänst, analys av målets svagheter, ett säkert uppträdande och initiativförmåga.
Eller också kan man göra som jag och fru Wiseman gjorde, bara upptäcka att man helt enkelt gillar varandra. Det känns mer naturligt…
Wiseman
Officer och bloggare med försvarspolitisk huvudinriktning, som ser fram emot fler år av tokmoderata bloggningar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar