Dagens namnsdagsbarn är Lucas, den tredje i ordningen av de fyra oäktingar jag satt till världen. Denna eftermiddag tillbringade Lucas på Råsunda med sin far Tokmoderaten, för att se AIK ta sig an IFK Norrköping. Precis som sina storbrorsor har Lucas av någon outgrundlig anledning blivit AIK:are, trots att far håller på Bajen och mor på Djurgården. Uppenbart betyder en farbrors åsikt och engagemang så mycket, mycket mer...
Det var svinkallt på läktaren, trots att jag var rejält påpälsad med tre lager kläder. Och inte värmde matchen speciellt mycket då det var i det närmaste kliniskt rent från skönspel. Att Norrköping åker ut är inte alls konstigt att förstå efter att sett laget i dag, att AIK ligger i ingenmansland är också det rättvist. Allteftersom AIK har sjunkit i tabellen har publikens stöd avtagit, i dag hade inte ens 9000 trotsat kylan och de som var där gladdes väl åt 3 poäng men inte så mycket mer.
Medan jag satt där och frös så hände något som fick mig att rysa till ännu mer, het plötsligt visade man en kvinna på den stora jumbotronen, en kvinna som jag kände igen och som fick mig att börja bua och tjoa likt den värsta huliganen, Kvinnan på skärmen var Mona Sahlin... Sveriges mest misslyckade oppositionspolitiker hade slitit sig från radhuset ute i Nacka för att komma till Solna och se en riktig skitmatch. Mona är tydligen AIK:are sedan barnsben, ytterligare ett skäl till varför jag måste omvända sönerna. Inte så konstigt kanske med tanke på att partihunken Thomas Bodström spelat i Gnaget... Det hade varit intressant att se Monas företrädare GP tillsammans med Mona på läktaren i dag. Den gamle Göran är ju nämligen hängiven Norrköpingsfantast. Norrköpings insats i dag var faktiskt i paritet med vad Mona presterade i TV-rutorna denna vecka, undermålig för att vara snäll. Inte ens under en allsvensk match fick jag alltså koppla av från politiken, nädå Mona skall synas överallt men den gång slapp man iallafall höra den malande och monotona rösten.
Matchen slutade 2-0 till AIK, som därmed satte sista spiken i Norrköpings kista. Den enda som stack ut i dag var Gabriel Özkan. Får unge Hr Özkan fortsätta utvecklas och slippa de skador han får så fort någon andas på honom så har vi en stor stjärna i vardande. Briljant, snabb och spelskicklig.
Om Özkan är framtiden är Daniel Mendes motsatsen, trots sitt mål - Är du en en man eller är du en mus är frågan man vill ställa till denna primadonna med smärtsensorerna utanpå kroppen och med en så dålig balans att vinddraget från motspelare får karln att falla till marken gråtandes. Patetiskt att se - jag förstår om AIK letar nya spelare i Finland. Uppenbarligen är en Nigerian på väg från vårt östra grannland till AIK. Där försvinner i så fall en rätt stor andel av de afrikaner som fått chansen att komma in i Finland...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar