2008/08/05

INLÄGG 300 - KÄRLEK I RUSKVÄDRET


Då var det dags att författa det 300:e inlägget på Tokmoderaten. Jag har länge varit klar över vad detta historiska inlägg ska handla om, och ämnet blir än mer aktuellt när vädret är som det är idag och var igår...

När regnet öser, vinden välter träd och augusti helt plöstligt är november behöver man ju muntras upp och då är ju musik en bra lösning. Musik för mig är synonymt med Depeche Mode, mina musikaliska hjältar sedan 27 år... Jag är fruktansvärt enkelspårig när det gäller musik och har först på senare tid hittat andra alternativ än Depeche Modes mästerverk att lyssna på. Nuförtiden kan jag njuta av Kent, Coldplay och Muse när andan faller på. Men 75% av tiden är det bara Depeche Mode i hörlurar eller högtalare.

Varför? De är ju bara bäst, på att vara vemodiga, romantiska, cyniska med fina synthslingor i harmoni med Dave Gahans fantastiska röst. Favoritlåtar? Många, alltför många men ett försök att i kronologisk ordning ta fram Topp 5 blir listan såhär: Photographic, Everything counts, Stripped, Enjoy the silence och Nothing's impossible.

Att vara statsminister i dessa FRA-tider med den interna kritikerstorm som inte bedarrar kan ju inte vara kul, och inte blir det väl roligare när Tokmoderaten vill hylla landets Första Fru med en text av Martin Gore. Filippa Reinfeldt har jag bara träffat två gånger, en gång när hon sprang förbi mig med familjen i släptåg på Gröna Lund och senare när hon välkomnade mig ombord på Cinderella under Moderaternas Vårkryssning... Jag sprang ombord, genom de ändlösa katakomber som ombordstigningsramperna i Vikingterminalen är, och kände av såväl kärlkramp som lufthunger när jag klev ombord. Först av alla embarkerade jag denna flytande köttmarknad och möttes av Filippas vänliga ögon och magiska leende. Hon fick mig att smälta som ett smörpaket i stekpannan! Vilken kvinna han har, min namne i Rosenbad! Underbart vacker, och så vänlig sedan när hon hyllade mig efter mitt livs race...

Allt sedan dess tänker jag alltid på Filippa Reinfeldt när jag hör Depeche Modes "It's no good". Texten säger väl allt, egentligen...

"I'm going to take my time
I have all the time in the world
To make you mine
It is written in the stars above
The gods decree
You'll be right here by my side
Right next to me
You can run, but you cannot hide

Don't say you want me
Don't say you need me
Don't say you love me
It's understood
Don't say you're happy
Out there without me
I know you can't be
'Cause it's no good

I'll be fine
I'll be waiting patiently
Till you see the signs
And come running to my open arms
When will you realise?
Do we have to wait till our worlds collide?
Open up your eyes
You can't turn back the tide

Don't say you want me
Don't say you need me
Don't say you love me
It's understood
Don't say you're happy
Out there without me
I know you can't be
'Cause it's no good

I'm going to take my time
I have all the time in the world
To make you mine
It is written in the stars above

Don't say you want me
Don't say you need me
Don't say you love me
It's understood
Don't say you're happy
Out there without me
I know you can't be
'Cause it's no good"

M.L Gore 1997

2 kommentarer:

Joakim Draköga sa...

Tjena din galning, nu har du väl tagit i lite. Du har ju inte bara skrämt upp din namne i Rosenbad, han har nog skickat SÄPO efter dig! Du har även fått tusentals kvinnor att tråna efter dig. Din romantiker!

Tokmoderaten sa...

Oj, tror du det Jocke. 1000-tals...? Kanske måste bryta mig in i Viagra-förrådet på jobbet mao?

Jobbar du på söndag? Om så, synes vi då...