2008/07/15

DET SOM SKER PÅ GATAN BLIR VÅRT JOBB...


Min gamle chef Sören Carlsson-Sanz, för övrigt en av de bästa cheferna jag någonsin haft, är ute i media igen... Denna gång redogör Sören för det arbete som Sören och hans medarbetare i SöS Antivåldsgrupp lagt ned på att upplysa Svensson om vad som pågår i dagens samhälle.

Ingen kan väl påstå att det som redovisas är en munter läsning, våldet ökar om än i nya former. Sparkar, slag och sönderslagna flaskor ersätter delvis knivar och de ännu så länge hyfsat sällsynta skottskadorna. Det innebär inte på något sätt att våldet blir mindre grovt...

Jag tillbringade ett antal år i slutet av 90-talet och det första året av detta sekel under Sörens vingar på akuten. Eftersom jag då inte arbetade nattskiftet så var mina upplevelser av våld inte alltför stora. Visst kunde man se spåren av natten, med ett förråd tömt på allt vad suturset ( nål, tråd och tillbehör... ) efter en galen fredags- eller lördagsnatt, men det var oftast det enda vi såg. Nattgänget såg mer, och när jag ibland tassar ner ifrån IVA under mina nattpass för att lämna någon brits eller bara säga hej till någon gammal kollega så ser jag vad som händer i dagens Stockholm... Som vården är organiserad i Stockholm så är det rätt sällsynt att vi intensiven på SöS ser de som misshandlats allra grövst. Ofta behövs ju neurokirurgi, och då är det ju KS som gäller...

Sören har många och bra visioner om hur man skall komma tillrätta med våldet. Hoppas att justitieminsister Ask lyssnar på Sören när de möts i eftermiddag. Jag anser att våldsmännen inte bara skall dömas till fängelse utan också få en klar och nykter bild av vad våldet ställer till med. Ett besök nattetid på SöS-akuten öppnar allas ögon... något för Beatrice?

1 kommentar:

Faster Sven sa...

Jag kan bara instämma i att "våldsmännen inte bara skall dömas till fängelse". De ska, i tillämpliga fall, livstidsutvisas också, och detta redan vid första fallet av våldsdåd. Ingen hänsyn bör tas till ålder eller familjesituation. Vill man hålla samman en våldsbrottslings familj, får man vackert göra det i landet som han (eller hon) utvisas till.

På så sätt får vi en god spiral där hatbrotten mot etniska svenskar minskar och därmed svenskarnas fördomar, vilket skapar förutsättningar för bättre integration och därmed miskat hat mot det svenska samhället, vilket i sin tur leder till ännu mindre hatbrott, och så vidare...